Moravian Lives

har likwäl den trofaste själawännen
icke släppt mig handlöst. Ofta har jag
ärfarit hans Andas nådefulla påmin-
nelse. Ofta genom allahanda tilfällig-
heter blifwit bringad til någodt efter-
sinnande. Ibland har jag ock, med hela 
mitt elände, falllit Jesum till fota, och 
åter blifwit hulpen. Jag har då till
föda för min swaga tro, uppå hans egen
wärdighet allena, nalkats hans Nådes-
bord flera gånger, och altid därwid fun-
nit mig känbart styrkt och undfägnad.
Och måste jag, till min Frälsares lof, och 
min egen blygd, wid detta tilfälle, i 
mitt hjerta ärkjänna, at denna dyra
Måltid, altid warit för mig eländiga, :
besynnerligen wälsignad. Men, Ack!
Långmodiga Gud! min otacksamhet och
min ostadighet, har altid warit obe-
skriflig. Jag ärkänner i mitt hjerta 
rätt-