Moravian Lives

är icke min Wänn! - Jag blef alde-
les utom mig - under en brinnande
suck till den käre Frälsaren, swara-
de jag genast hwad somföll mig på
tungan, ungefär så här: Nå, är  han
icke din Wän! somhar låtit korsfästa
sig för dig, som har  blödt sig till döds för
dig! - han blef då helt tilfreds, och 
med en leende mine klappade mig
sakta på handen. Derpå föll han i
en dödelig sömn, som warade några
minuter, och gaf så helt stilla up sin
Anda, i den dyra själawännens sköte.
Sitt nöjda utseende behöll han efter sin
död: och jag föll ned wid hans säng, och 
utgjöt mitt hjerta, så godt jag kunde,
för Herren, uti en innerlig tacksägelse.
Detta dödsfall gjorde det intryck på mig,
at jag en tid bortåt ständigt tänkte
sjelf at dö ofördröjeligen. Denna hälso-
samma