Moravian Lives

de saknade bewis, och således tilfreds-
stälde de mig icke. Ju mera jag bemö-
dade mig at tänka derpå, ju mera öka-
des min wisaltsammansshet. Jag hade så nära
twiflat på . Men långt 
ifrån at denna twiflan stälde mig til-
freds, öfwerföll mig därwid en känbar
oro och förskräckelse. Jag wille wäl
slå sådant ifrån mig; men det gick icke
nu. - Ack! Min Gud! om Du  hade
lämnat mig i detta eländet! men,
Ditt hjerta tillät det icke. Du hade 
ett annat sinne. - Jag insåg lik-
wäl, at det skulle wara saligt, at
kunna tro. Jag suckade och ängslades,
och wille gerna tro. Men intet wiste
jag, huru det skulle gå till; och ingen
hade jag at yppa mig före. Emedlertid
kom ajg, af en händelse, öfwer Doctor
Pontoppidans lilla bok, kallad: San-
ningens