Moravian Lives

dät war märkeligt med den
mannen han föll på sina
knän. morgon som afton
och giorde bön til Gud för
för sinn besättning och folk.
Ja; jag befant mig där som
i en Noa ark och flytande 
Tempel i femm månaders
tid. Menmina swåra 
fråsfeber och skälwa öfwer
gaf mig intet utan fort for
till jag kom till Stockholm
då upphörde den hwar-
före jag tackade den k. Fräl-
saren, som mig så då-
digt hullpit. Om 3 må=
nada war jag åter frisk
då tänkte jag åter taga
mig en siöresa med för
nämde Cuppet: men som 
hann såg mig wara så matt
och klen, så rådde han mig
wara hemma oc resa til
mina föräldrar och sköta 
min hellsa öfwer wintern
hwilket jag giorde och mina
k. föräldrar, emott tog mig
med glädje tårar som en 
förlorad, men återfunnen 
son. - 
om