Moravian Lives

dagen för min afresa, war jag myc-
ket förlägen; jag tänkte, det kunde
hända, at jag blefwe en rätt olycklig
meniskja. den k Frls: höt sin nådes
hand öfwer mig, och jag kom lyckligt 
och wäl till Stockholm. Men wid nå-
ra annalkande till Stockholm; föllt det
mig i sinnet, at öfwergifwa bröderna:
dock tänkte jag, efter brödernan i församl.
hafwa förr skrifwit till brna i Stockh:
så må jag åtminstone, wisa, at jag
är wäl hemkommen. när jag nu kom 
till br: Sten, war jag i början nog försagder;
men repade mig at jag sade dess mi-
na tankar, mäml. at det nu eij wore wärt
jag ginge med brödrena: wid br: Sten
swarade dessa ornden; hwarföre det; kom
Frälsaren mig så på hjertat, så at jag 
på stället måst försmultit. altså hu-
ru stor min egen kjärlek war; war Frls
kjärlek dock mycket mägtrigare
Så långt har han sielf upskrifwit.