Moravian Lives

satt jag mig så allena hän, och tänk-
te öfwer mig. hwarwid öfwerkom 
mig en besynnerlig, förlägenhet,
dock utan oro oc ångest: jag gjeck
dermed till sängs, jag suckade
till Frls: och kunde eij säga, många
ord; då lät Frls: mig känna något i mitt hiertas
inre grund, och gaf mig de orden
för dig har jag och låtit mitt blod
rinna, fäst dina ögon på mig. om 
morgonen derpå, gjek jag till Br: 
Sten; förr än jag något feck ta-
la med honom, sade han mig at
jag nu hade lof, at få gå i lägen-
heterna. alt härtill, war det en 
hemlighet, och förborgad för mig; hwad 
en arm syndare woro; undantagandes
en gång; då den hl. Anda. under hans
nådes bearbetande, förklarade Frälsaren
för mitt hjerta; bland annat, hörde jag de 
orden: Du arma Syndare. detta, hwil-
ket jag icke kunde lämpa på mig; war
mig obeskrifln wigtigt. Här efter be-
gynte den Hl. Anda, at wilja föra mig 
på