Moravian Lives

Den 21 Sept, afsomnade Gerh. Arland.

Han hade wäl på fem år åter begynt, at komma i wåra Lägenheter; men hans bemödande gick egenteligen derpå ut, at föra en ostraffelig wande, och läsa fromma Skrifter. Om Frälsaren och wad han för oss giort och lidit, hörde han icke gärna talas; hwarföre hans Föräldrar, då han för 7 Månader sedan wart, sjuk och de sågo, at han wäl intet skulle repa sig igjen, blefwo mycket förlägne öfwer honom. Wid pass 4 weckor för hans ändalyckt, öpnade Frälsaren hans hjerta och lät honom känna, at han som en arm Syndare måste allena taga sin tillflyckt till honom och hans Sår, så framt han wille saligt dö; och från den tiden war detta hans enda sak och innehållet af alla hans tal. En gång, sade han: Frälsaren har sträckt ut sin hand efter mig och låtit mig finna Nåd. En annan gång: På hwad sätt skulle jag, kunna tillbringa de sömnlösa nättren, om jag ingen Frälsare hade. Då hans wänner besökte honom förestälte han dem denna wärldenes tings fåfängelighet och dess förföriska retelser, och beprisade deremot den lycksaligheten, at höra Herren Jesum till, och wara ett Guds Barn.

Då han en gång kände stora smärtor, frågade han sin Moder, om han intet, utan at förolämpa Hans Hel: wilja, tordes bedja Frälsaren, at förkorta hans smärtor och snart taga honom hem till sig? Och då hon swarade honom: wänta barn, hwad han will göra med dig; kan skje han will bruka dig till ett bewis, till at öfwertyga dina Bröder och Systrar om den lyckan at höra en sådan god Frälsare till; sade han: Ack! Kära Moder! Jag är ju et intet, och mindre än intet. Den 26 lät han så swag han war, sina Bröder och Systrar komm till sig, och talte med dem som en Fader med sina Barn, samt förmanade dem ibland annat, at sörja för deras Själs räddning, och allenast i Jesu Christo söka sin lycka och Salighet. I sen mig, sade han, i wad för et tillstånd jag är, och at jag snart skall uppenbaras för Domstolen. Wore jag nu intet försont med min Gud, huru jämmeligt skulle det se ut med mig? I synnerhet tilltalte han sin yngsrte Broder, som hade öfwergifwit wåra Församlingar: Jag beklagar dig af allt hjerta, och råder dig wända om igjen, och wända dig till Frälsaren, till hwilken du redan war på wägen. Då skall du i tid och ewigheter wara lycklig; men giör du det intet, så har

du idel olycka at wänta. Härwid gräto de alla, som woro närwarande. Han wart flitigt besökt af sin Kyrkoherde, som kom till honom, efter som han - sjelf sade, icke till at trösta honom, utan at göra sig sjelf något till goda. Änteligen wart han på besagda dag sin önskan, då hans själ gick öfwer till sin återlösare, på hans 22 ålders år.