Moravian Lives

Lediga Systren Anna Bertlja.

Jag är född i Westerbotn i Piteo soken den 12 Februar 1732 hwarest min Fader war, bonde, mina föräldrar förde en Christelig wandel, och woro måne derom at deras barn ej måtte bli förförde til något ondt. Den Helige Ande arbetade tidigt på mit hjerta, så at jag oftra war orolig och förlägen om min Salighet; min Fader läste ofta och gärna i i synnerhtet Jesu Lidandes Historia, hwarwid jag sporde mångt Saligt Nåde-Besök af Frälsaren och war ofta så rörd, at jag måste bitterligen gråta. Då jag skulle begynna lära läsa kände jag därtil en Ledsnad, ty jag hölt för ganska swårt at lära det; men då jag begynte känna, och förstå något hwad jag läste; så bekände Frälsaren sig så därtil, at det blef mitt käraste giöromål; isynner blef jag en gång mycket rörd och efter-

tänksam, wid de orden uti Catechesen. Han är på den fyratijonde dagen efter upståndelsen uti synlig måtte ifrån oljo-berget upfaren til himlat. Således hade Frälsaren sit nådes dragande på mit hjerta, genom mina barna år, så at jag ej kom til utswäfwande med mina Syskon och annan ungdom i de därpå orten brukliga nöjen. Wid tiltagande åren wille jag wäl försöka at deltaga däruti, men dels afhölt mig bekymret om at warda Salig, dels ock åtanken af det jag kände af Frälsaren, då jag war därifrån för mig allena. Då jag war på mit 15 år gick min Fader Saligt utur tiden sedan han förut förmanat oss barn, at blifwa wid Herren, och ej låta förföra oss af synd, och werlden. Före min första Nattwards-gång, war jag mycket förlägen och bekymrad at ej gå owärdig därtil, emedan jag sporde hos mig mere likenöidhet, och intet få Frälsarens närhet som för, däröfwer gret, och bad jag til honom

och när jag geck til den Heliga Nattwarden, kände jag med mycken rörelse et nytt intryck af hans kärlek. Jag tjenade på åtskilliga ställen på min hem-ort; och träfade merendels at tjena hos sådana som woro upwäckte och om sin Salighet angelägna hwarföre de och höllo sit tjenst-folk, och andra efter Frälsaren begäriga Själar tilsammans med upbyggeliga föreläsningar; då feck jag höra om hur mången haft mycken stor Själa oro öfwer sina synder, och fördärf, jag blef det ock warse på min Syster Magdalena den jag mycket älskade, och wi talades ofta wid om wårt Själa tilstånd, jag saknade hos mig det mått af oro som jag märkte hos henne; då trodde jag, at jag hade förlorat Nåden, efter jag och saknade den ljufa känningen däraf, och at jag syndat mot den Heliga Anda; för hwilken Synd jag aldrig kunde få förlåtelse; detta giorde mig mycket förlägen och lämnade mig intet annat råd öfrigt, än at wända mig med denna nöden til Frälsaren och låta det komma därpå an, huru han wille handla med mig, då förswan mit be

kymmer, och han tröstade mig med Sin Förlåtelse, så at jag kunde hålla mig til Honom. De sista åren af min warelse på min födelse-ort, war jag hemma hos min mor och 2ne Syskon som med henne hade hushållning tilsammans, men jag fant mig icke wäl wid at wara hemma, utan ämnade åter taga mig tjenst; men idet samma bekom jag et bref ifrån min Syster Magdalena, som tjente i Stockholm hos Fru Bergs-rådinnan Hjerner hon föreslog mig at resa til Stockholm och taga mot tjensten efter henne emedan hon skulle träda i Ägtenskap med Broder Smidt; men bad mig ömt och angeläget, at lägga det för Frälsaren, och intet handla efter mit tycke, utan låta honom leda mig efter Sin wilja, den han wist, skulle låta mig känna; det giorde jag, och det blef mig så at det war Frälsarens goda afsigt med mig efter jag ej mera trifdes hemma. Om wåren 1773. reste jag til Stockholm och kom til Bergs-rådinnan Hjerner i min Systerns ställe, hwarest jag war rätt förnögd, det blef mig snart bekant om Syskonen och deras sammankomster, min Fru frågade mig och om jag ej hade åstundan at kom= i deras bekantskap. och gå i deras Lägenheter,

ty hon märkte wäl at jag war förlägen och hade unnat mig dem lyckan förr dess häldre men jag såg för noga på deras wandel och fodrade både af dem och mig at wara utan fel; jag swarade henne då, at jag wäl hade lust därtil, men jag är ännu ej som jag bör, at passera för et Guds Barn och lefwa annorlunda, det är ju at skrymta, och det wil jag intet, jag wil wara etdera hel eller och intet. Jag hade wäl ofta tilfälle at träffa Syster Clara, som då war för Led. Systr: och jag hade henne Kär, men jag geck ännu i 4 år så för mig allen, under den tiden flyttade jag från Bergs-rådinnan til Öfwersten Bliats. Med hwilka jag reste åt landet här började jag at mera längta efter at komma i Syskonens gemenskap, jag reste för denskul år 1779. åter til Stockholm för at besöka Systser Clara, men hon war då borta, och Syster Risberg war i hennes ställe, hon emotog mig med mycken Kärlek, och jag kände äfwen til henne wänskap och förtroende. om Hösten samma år + ärhölt jag låf at gå i Led. Systr: Lägenheter, hwilka woro mig til wälsignelse. År 1779 den 5 Febr: blef jag i Societeten uptagen. Det war mig en oförgätelig Salig stund, och jag på

_______________________________________________________________________

+kom jag i tjenst hos Jungfruana Justi och+

minner mig den ofta med ny känning, och gemenskapen med Syskonen är min Glädje, nu war det mig så, at Frälsaren fördenskuld fört mig til Stockholm emedan detta goda war åt mig bespart. Oaktat jag är mycket syndig och slätt, så har jag dock sedan den tiden haft den Nåden at i indre och yttre omständigheter hålla mig til Frälsaren och han har altid hulpit mig. Så långt går hennes egen upsats.

Sedan den tiden hölt hon sig beständigt til Syskonen, och tjente hos åtskilliga af dem, hennes sista tjenst war hos wår Broder Lifwendal. Hwarest hon såwäl som annorstädes, bewisade mycken trohet, så wida hennes ålder och tiltagande sjuklighet det tilät, hon tjente där i flera år, hennes sista sjukdom war långwarig, under hwilken hon hon sökte at, efter sin insikt ställa sina yttre saker i ordning; och då hon war färdig där med gladde hon sig åt sin förestående lycka at snart få gå til

sin Frälsare. Hon hade full sansning til sit sista, och kort före sit aflidande utropade hon med sammanknäpta hän= händer och en blad blick: Ack! Nu får jag snart gå hem til den Kära Frälsaren. Hon låg derpå stilla och wäntade hans ankomst. Hon afsomnade den 10 Januari. Kl. 2 om aft. i sin ålders 71 sta År.