Moravian Lives

Wår K: Hierta, Agnes Enroth år 1724. 26. Jan. Född i Wästergöle och Swnjunga, hwarest hennes fader är Pastor. Hon kände redan i sin spädaste ungdom Guds Andas rörelser och war ganska ofta förlägen om sin salighet. Under sådan angelägenhet bad hon ofta Frälsaren, dels allena, dels med sinna Systrar, som äfwen woro af samma sinne. På sitt 13. år, när hon en gång war allena med sin Systrar, trädde Frälsaren för hennes Hierta, och hon bekom en häftig längtan att hel och hållen warda hans med Kropp och Själ, denna drift att aldeles lära känna sin Skapare och Försonare förökte sig dageligen och Lammet, som hade hennes Siäl kär gaf henne den försäkran, att hon skulle finna det i den H. Nattwarden, hwarefter hennes Hierta så häftigt längtade, strax där på kom hon till åtnjutande af Sacramentet, hwar wid hennes Hierta wardt outsägeligen intagit, då hon ifrån den stunden blifwit i den wisshet, att hon hel hörde Frälsaren till, Efter någon tid hörde hon om upwäckelsen i Götheborg, då hon fick en stor åstundan, att lära känna de Siälarna, hon hade dock aldra hälst welat komma till Stockholm, men såg sig ännu intet tillfälle därtill, där före bad hon Frälsaren barnsligen han måtte bana wägen för henne att komma dit, strax där på fick hon låf att på några dagar besöka de upwäckta Siälar i Götheborg, där hon då blef bekant med Syskonen Werwing och Becklinds, och uptäckte för dem sitt Hiertas

åliggande, wid sin återkomst fant hon att Frälsaren hade sörgt för henne och berätt henne wäg att komma till Sykonen, emedan hennes Fader befant sig i sådana omständigheter, att han eij kunde behålla alla sina Barn hemma hos sig, och förestäldet derföre bägge sina älsta Döttrar att begifwa sig i tienst, wilket wår K: Agnes med tacksamhet emottog af den Kära Frälsaren, Hon giorde sig då färdig till resan 1745, och kom med en ganska god Lägenhet till Stockholm, där hon sig först några weckor så uppehölt, men kom där på genom Syskonen Werwings bemedlande till frökn Strömfeldt i tienst för Kammar Jungfru, i hwilket hus hon feck mera tillfälle att blifwa bekant med Syskonen och höra om Lammet och hans sår, Frälsaren bewiste sig ock ganska nådig på hennes Hierta, så att hans blodiga Matergestalt wardt hennes enda sak, hennes stilla och hierteliga wandel giorde henne kär hos hwar man, wår K: Agnes kände att hon icke war af denna werlden, utan hörde till församlingen hwilket blef henne dageligen i hiertat wigtigare och oumbärligare, hon war wan att göra alla sina saker med lammet, och så anbefalte hon honom och detta, som äfwen då hörde henne nådeligen, bewiljade hennes begäran, och efter ärhållit bifall af föräldrarna, som jämte 7. syskon och äro deres, gaf henne till fälle med systren Becklind 1749. att komma till församlingen uti Herrnhag,

Frälsaren har för hennes ankomst till Församlingen redan giort ganska mycken nåd med hennes hierta; men det oagtadt ansåg hon sig dock för den slätaste, och berättade sitt lefwernes omständigheter med en sådan upriktighet, att man hennes hierta däraf strax kunde finna, hon sade ständit hon kunde det aldeles icke begripa hwarföre Frälsaren henne, då hon kände sig så ganska arm och slät, så ömt älskade och fram för alla sina syskon ut walt och bragt till församlingen, och det skedde altid under många tårar, Frälsaren bewiste henne och den nåden att hon på det samma året 1749. wardt uptagen i församlingen, hwilket war henne rätt besynnerligen, wigtigt att wara en lem af frn synliga Kropp. Hennes Kärlek och hängande wid sin sårade brudgum, af hwars sår hon sig uppe hölt, blef alt häftigare, och det dageliga åtnjutandet af hans Kött och Blod giorde hennes längtan efter nattwarden drägelig.och så lefde hon i ett brudagtigt umgänge i stillhet med det K: Lammet. 1750. den 11. Nov. kom hon till Hhuth Si Diar. 1750. 45. 11, Nov. 1751. d. 28. Febr. kom hon till den lyckan hwar efter hon så mycket gråtit neml att warda delagtig med församl och hans Kött och Blod i Communion, hwilket giorde hennes hierta för Bögelse och Kärlek bort smält. ifrån den tiden hade hennes hog eij annat att mera uppe hålla och syselsäta sig med än det enda, behaga sin brudgum, hennes hierta och siäl war ock wärkel. mer hos honom än här, hon war en san Prästinna för sitt fädernes land och för sitt Chor, hwilket hon dageligen

och stundeligen lade frns på hiertat, hwar före hon ock öfwer alt blef älskad, förledne höst befant hon något af Hectic hos sig hos sig, men friden, som hon åtnjöt i Jesu får stärkte och hennes hydda och giorde hennes omständigheter drägeliga. A 26 Jan. 1753. kom hon i siuk stufwan, då hennes hyddas afmattande så till tog, att hon strax blef sängliggande. Hennes siäl fant nu outsägelig frögd af det hon hoppades snart få se sin käresta med hwilken hon war dag och natt syselsatt, hwilken och upfylte hennes phantasier el sinnes före ställningar. Hon talade ganska litet, och när hon up lät sin mun, så war det om hennes brudgums outsägeliga skönhet, som hon sig, och för sina kammerater på det aldra käraste före målade. i sin sweda giorde hon sina nytta af hans passion och wederqwickte sina swidande lemmar på hans sårade lemmar. När hennes myckna hostande, wille en gång blifwa henne för swårt, önskade + hon sig hafwa en god natt, som dock eij skedde, hon slumrade där på in, då det kom henne före, att Frälsaren sade till henne, hon skulle tycka om sin hosta och där med wara till frids, emedan det förgänggeliga där igenom mer och mer för swan, och hennes hydda mer och mer blef färdig. och ifrån den stunden tyckte hon af alt hierta om sin siukdom. wid till fälle då hon begynte lägga s. och då hon någon tid har legat börjad huden gå af hennes kropp. Där wid betrakade hon den sargade

rykgen som så med blods droppar war öfwer full, så snart hennes ögon föllo igen, war det henne som kunde hon sina sårade ben på den samma förfriska, och så blef ingen lem på hela marter lekamen öfrig, som hon icke hade sin betraktelse öfwer, besynnerligen woro de genom bårade händren då ganska kär för henne, hon sade: de af grafwens dunst och blod drypande händer måste mig dageligen absolvera och frigöra,

Inga kan wäl i sanning säga, att hon war ett utwalt hierta, och en lyckling lärjunginna emot den H. Anda, som gaf henne mycken och grundelig uplysning i hela Guds Familie ty med hwad hiertans känning hon uttryckte sig öfwer den öma gemenskapen med Treenigheten, och i genom hennes sköna tal, som hon fram förde i det ämnet, kan man eij utsäga, hon frögdade sig obeskrifweligen på marter wekan hon trodde att hon då skulle komma till sin aldrakäraste brudgumme, och wara tillika med honom ett lik, Ack! sade hon swett dropparna, som på oljobärget för min skull trängt sig utur hans kropp, skola smörja mina ben och göra dem färdiga, blod och wattn strömmen måste aldeles utgiuta sig öfwer mig, och mitt aldra käraste lam måste så widt öpna sin sida, at iag på en gång kan fara där in. Hon blef alt swagare, men hennes siäl alt muntrare hon wille ouphörligen höra siungas öfwer Frälsarens passion, hwar till hon siälf gaf werser, som hon upläste,

sista ons dagen såg man, och hon kände det sielf att hon nu snart skulle göra sin hemresa, hon bad sina systrar de skulle efter hennes hemgång hälsa hella sitt K: Chor. och i gemen hela den saliga lamms Familien, hon wille ock det uträtta på sin sida hos brudgummen, uti hennes sidsta halfa tima sade hon: ach huru outsägeligen wäl det är mig i mitt hierta och huru sött iag hwilar i min brudgums armar! och i sidsta minuten med brutna ord. Hans Kropp, som för mig sårad är, min Kropp och Siäl gör ren och skär,

Och så flög hennes siäl under hennes Chors och församlingens wälsignelse salig och glad i sin ewiga manns öpnade sida, under de orden: Nu kan din mun utblåsa uti din brudgums sköt.

Sin dödeliga lefnad har hon bragt på 29. året till 3. månader.