Moravian Lives

då var omöjligt tils måndags morgon klåc
kan 5. Det var märkvärdigt at under yrsell
föreföll inte anat än Gudeligt af Hennes mun.
Månne ej at visa hvaraf hjertat fult är der
af talar munnen. Skriftermål höls öfver dessa
Jesu ord: Af dem du mig gifver hafver bortta
pade ajg ingen. Joh. 6:39. Henne förestäl
des förnämligast at ähven hon var gifven
Guds son. Hade Fadren i himelen henne gif
vit åt Honom. Skulle Hon ej göra det sjelf? Hon
var ibland dem Guds Son ej ville borttappa
Det hade Fadren ålagt Honom. Hvem skulle 
då rycka henne ur Hans Hand. Skulle Han
som letar efter borttappade tils Hans dem
finner, borttappa den Han hade i Sina hän
der? m. m. Den k. Frälsaren välsignade ordet
til Styrka, på Sista färden. Hon fick behålla 
rediga tankar under alt. Men det var det
Sista och så länge. Hon Sade Straxt härpå
åt en förtrolig vän: Du kan aldrig tro hvad 
jag vill gerna dö. Hon vände Sig ifrå dem
som gräto öfver hennes Svaghet. Såsom ingen
änu dödt i denna Sjukdom af äldre
och yngre: af vanskötte och utsvultne som haft
den, Så frucktade ej om henne. Visserligen
tog Frälsaren bort frucktan hos vänner at
de ej måtte oroas ej fråntigga Honom nå
got Han ville hafva Sjelf. Derför lät Han alt
försummas som naturen kräfde til och häfva