Moravian Lives

det war tienstfålk som fruktade Gud men hushålerskan war en rätt mun Christen herskapet war rät i wärden men oss hindrade de icke hur wi wille anwända wår tid, men när iag tänker på dena tid, kännär iag en diup hiertans smärta för min stora förnufts och otros kamp som hara warit såsom wapen emot frälsaren såsom och sträfwande efter egenrättfärdighet heller änteligen åtminståne hielpa til, iag har och derföre några gånger lagt bort pännan i afsikt at icke skrifwa, dertil har och otro infunit sig men iag resolwerade mig at säga min arbetarina wår kära syster Ajsberg det hon upmuntrade mig at fortfara men ack min aldratrognaste Herre och frälsare wad skal iag dock säga om din stora kärlek och tålamod och stora wisthet emot mig arma, nådän dit alenast elgest hade det platt ute warit men iag beder dig ännu min aldrakäraste frälsare far ännu fört mäd din kärlek och trohet emot mig och låt icke min otro göra din trohet o intet så at iag sluteligen hemma får taka dig du weten sielf min kära frälsaren huru det har går at när iag står för dig at wid dina blodiga sårade heliga fötter min nådestol utiäka mitt tak och låf så åter snart dit nya forbarmande nödigt in iag är din hielp mig och förlåt mig mina ännu stora otros känslor och styrk min swaga tro för dit blod skull