Moravian Lives

okunighets tid men det kan iag nu icke göra, då iag wart så orolig öfwer min lätsinnighet så at iag icke kunde såfwa en natt bad iag Gud (nu) en angelägenhet han wille hielpa mig til stan så wille iag omwända mig ty på landet såg iag det war omöjligt, om hösten kom iag til stan iag hade på landet inhämtat den grofwa owanan at swäria detta gord emig fruktande för min moder som icke wiste hur iag har lefwat på landet et ordspråk hörde hon mig en gång nämna för wiket hon warnade mig, efter iag icke då iag war på landet kunde få någon tiänst som iag hade luste til gaf iag mig til wårt gamla wärdfålk, efter iag der hade knaft om mat, tog deras doter mig til sig iblan, at hielpa sig på det hon skulle få få ge mig något at äta, detta war min första tiänst när iag kom ifrån mina föräldrar, mit fulla beslut war at helt omwända mig men iag wiste icke hur iag skulle böria, en sön iag war i kyrkan och hörde en prädikan af den wart iag så upprörd at iag kände mig liksom sönderkrosad så gek iag til deras doter hon lockade mig mäd sig at sela kort när iag kom hem wiste iag ei wart iag skulle wart iag skulle wända mig hör mins hiertas nöd, iag tog mig et par språk hur en liten bok som tröstade mig och gaf hopp at det en gång skulle blifwa bättre, til wåren skafade min moder mig i tienst hos et herrskap i stan där tiänte iag i koket i den första tiden under hushållerska, och i 5 år i koket och hushålningen allena, iag war der i 2 och et halft år