Moravian Lives

kanske ha utkorat mig til salig åter tängte iag nu när men det sker wäl iust icke mig så tängte iag om iag kommer i helwetit så skal iag be dig den onda andan ike plåga mig åter tängte han är en fiende til mäniskan der i hör han mig wäl icke där til kände iag och en afwighet emot Gud för den tängkan wille iag dok altid gömma mig sielf iag hade en häftig och stor ångest härunder men dete föll mig icke in at tala derom iag märkte at i barna åren altid då iag skulle läsa heller höra om frälsaräns lidande hade iag intet behag utan snarare en afsky der före den tanken lämnade iag icke rum hos mig iag wiste wäl at han hade försont oss mäd Gud men iag tängte det skulle så wara huru litet iag såg däruti war isynerhet en gång at märka jag läste i hans lidandes berättelse hur folket ropade twi tig och pariserna sade äst du Chrisrus så hielp dig sielf, då sade iag til min mor han skulle ha gått ner så har de fått se at han war Gud min mor sade Gud nåde oss om han då har gått ner, Detta war då iag war 8 år det war mig altid så at när en swår tängka kom så gek iag så länge der mäd tils iag trötnade då kom et språk heller wärs och uppmuntrade mig, iag war ock iblan upfyld af det wärdsliga i mina tankar i synerhet hade iag tycke för granna kläder, wårt wärd fålk hade en doter hon skulle gifta sig, af detta tog iag mig och et ämne at roa mina tankar, men i fördärfwäts kännedom war iag aldeles död, hon wille ha mig i sin tiänst hwilket och skedde hon fik en skräddare och wi sat mäd honom och sydde