Moravian Lives

detta lär och hans så trogna herde ha hört och fullbordat då han efter 2 år fik på sin suksäng i 2 dagar ligga och fröjda sig af samma nåd röfarer, til sin egen förundran, sän han förut efter sin mors berätelse har gort för Prästen en kort och okånstlat bekännelse hwilken och har mäddelt honom Jesu lekamen och blod min mor trodde icke gära en siuksängs bätring men den trodde hon, iag war icke hemma då, iag kiänte på landet, det war iust wid samma tid som iag efteåt kan märka, som de första för samling syskon woro i stan, det war då et stort buller iblan Präster och åhörare och däras lärosät de sade det är folk kommit til stan som har en lös lära, det blir wäl religions krig, då galler det på at stå fast, de brukar Sions sånger och min fare sade den drar til säkerhet den som siunger i den den kan icke bli salig och iag wet icke om de har set den, iag har icke set den / den som

min mor sade

förkunnar bara om tro och frälsare och icke om Gud det är en förbanad frälsare, det gorde mig ingen widare nöd men iag tyckte min moder sade för mycke och walde mig den salmen O heliga treenighet en sanner Gud i ewighet, men hon talte en gång mäd en bekant det iag satt under mit arbete och afhörde om wad Paulus säger om utkorelsen och förkastälsen då föll det mig in iag undra hur Gud har utsat det för mig kanske han icke har ukorat til salighet utan til fördömelse iag tängte han kan och