Moravian Lives

min moder til oss barn om i gån fördömda på den yttersta dagen och iag får stå der på den högra sidan och får se er stå på den wänstra så skuten iag på er mäd begge hender så at i kommer snart i helwetit, på det iag må komma desföre i Guds rike en gång söng hon den salia himelriket liknas wid 10 iungfrur, wid dätta war iag myket förskräkt iag såg mig i blan stå och klapa på himeläns dör och slap icke in utan måste gå til helwetit iag kunde en natt icke såfwa utan kröp til säng föttena och satt der och grät så iag wäkte up mina föräldrar min fader war ganska häftig och fattade i sin skorem och kom och wille slå mig men min moder awhölt honom då wart iag än mer rädd och kunde icke säga något men de sade iag skulle säga wad mig fattas då kunde iag för gråt gnapt säga iag är räd iag intet blir salig men der efter tordes iag icke säga något utan iag gek iblan ut och grät iblan wart iag olustig til at arbeta iag kände mig i hiertat ond på Gud för iag hade en så stor nöd sådana onda och fula or som iag hörde ogudaktiga meniskor ge war annan kommo i mina tankar emot Gud deta gorde min nöd rätt stor emädan iag aldeles icke wille tro annat än at iag älskade Gud iag sade och til honom du wet iag wil icke hata dig utan älska dig: då war iag wid 7 år iag drömde om den onda andan om nätterna en gång at iag låg i hans knä och han hade en knif och wille döda mig, ibland hotade han