Moravian Lives

något efter förmågan. <hi rend="underline">Emot middagen</hi>
sade hon: låt min man komma till
mig och sjunga om Guds Lam, jag
söng henne då åtskilliga lämpeliga
wärser. Sedan hon bedt mig wara hos sig
allena, och sagt till Systrarna
som woro inne, at de skulle gå i 
et annat rum och få sig mat, 
såg hon mycket ömt på mig, och som
hon för matthet eij kunde uttrycka
sig, frågade jag henne: om hon nu
wille taga afsked af mig, hwartil
hon sade: ja, och då jag till slut kyste
hennes iskalla läppar,föll mig den
wärsen in, som jag ock genast söng."
Blasse lippen! Küst sie auhs Hertz ,
samt flera andra. Jag frågade
sedan enfaldigt om hon wille kom-
ma ihog mig, då hon komme 
till Frälsaren , hon swarade: Ja.
Alla hennes blikar woro saliga
och förnögda, men ock tillika ja ge-
nomträngande, at man eij utan
wördnad (ehrfurcht) kunde se och kän-