Moravian Lives

då jag kom  hem fant jag at Febren
mer och mer tog till. Jag frågade
om hon wore nögd at kalla Doctorn
och hon bad mig handla efter mitt
hjerta, och då genast kom bad
han henne fortfara med det pulv-
ret som hon ifrån början hade bru-
kat, ordinerade derjämte något nytt
samt bewisade på henne under hela
sjukdomen mera trohet, ömhet och 
flit, än jag någonsin af honom 
kunnat förmoda. <hi rend="underline">d:12te </hi>war hen-
nes tillstånd lika; och <hi rend="underline">d: 13de</hi>, emot
aftonen föll hon in i en sömn 
sjuka somwarade <hi rend="underline">d: 14de</hi> och <hi rend="underline">15de </hi>
oaktadt alla deremot anwända
medel. <hi rend="underline">d: 16de</hi> uphörde sömnen
då hennes smärtor och matthet wor-
de henne så mycket känbarare. 
Hennes ljusa blickar wittnade dock
under alt detta om hennes för-
nögda hjerta; hon förmådde eij mera 
at taga in medicamenter, utan